Snabbsummering av sommaren 2018

Sommaren kom och gick, med fantastiskt väder. I juni täckte jag Sweden Rock Festival för Kristianstadsbladet, där jag recenserade Wilmer X och Helloween för tidningen. Artiklarna sampublicerades även i Smålandsposten, ett ganska stort ögonblick för mig som skribent.

Manuset till min debutbok “#nörd” putsades färdigt och överlämnades till redaktören. Väntar in det kontrollerade manuset för slutputs och till sist utgivning, som sker i början av 2019, förhoppningsvis till påsk eller innan dess. Jag har redan börjat fila på nästa projekt, mycket spännande.

2019 får bli året då jag make it or break it som skribent. Jag hoppas kunna nå ut till en bredare front under 2019 och att jag mer och mer kan börja försörja mig på mitt skrivande. Det är drömmen och under 2019 kommer jag jobba hårt för att nå dit.

Har uppdaterat hemsidan med sektionen “Författare” för att berätta lite mer om den kommande boken. När jag har ett releasedatum kommer jag släppa en dedikerad del här på sidan ägnad till boken, tills dess kan man följa projektet på Facebook-sidan.

Sov gott, älskade Jerry!

”Yes I know, that the way we’re living is breaking your heart”, går första raden i monsterhiten “Did I tell you”. Och så är det. De förutsättningarna vi ska leva under från och med nu krossar mitt hjärta, Jerry Williams. För nu finns du inte mer. En tår rullar från min högra kind när jag skriver orden.

Det är en jobbig del i att växa upp. De som man sett upp till sedan ens barndom försvinner, en efter en. Min farfar, min farmor, flera goda vänner, Sven-Erik Magnusson, Rikard Wolff… Listan kan göras lång. Flera av de som gått bort försvann alldeles för tidigt, och det gjorde du med. Jag var inte alls beredd på det här, för du var långt ifrån färdig.

Men det var du i och för sig aldrig. 2013 inledde du en avskedsturné. 2015 spelade du in en ny skiva. 2017 spelade du på Malmöfestivalen. Du slutade aldrig. Ingenting kunde stoppa maskinen Jerry Williams. Inte ens du själv.

2003 såg jag dig live för första och sista gången, på Christinehof. Ett riktigt tungviktsmöte, en kväll med Sven-Ingvars, The Boppers, och du. Alla var helt otroliga, men inte ens The Boppers tillfälliga återförening med Peter Jezewski kunde överglänsa dig.

När jag fick beskedet att Rikard Wolff gått bort tänkte jag att ”nu kan det kommande året i alla fall inte bli lika tungt” sett till dödsfall av idoler. Så fel jag hade.

Jag fäller tårar för dig, Jerry och går in och sätter på en av mina favoritsinglar på vinyl, ”Who’s gonna follow you home”. Du sjunger, The Boppers körar, de bästa jag vet i samma paket. I kväll ser jag ”Rock-A-Doodle” med ungarna, där du gör rösten till Jerry Chanticleer med den där söderkis-stockholmskan som var ditt kännetecken.

”Jag är inte känd för mitt mellantugg precis”, sa du själv på Christinehof som en kommentar till att du som en ångvält rev av den ena klassikern efter den andra utan paus. Och så var det. Du lät musiken sköta snacket.

Du kom till världen som Erik Fernström, son i en arbetarfamilj i Solna. Du lämnar den som Jerry Williams, ett hushållsnamn, svensk superstjärna och legend. Cast in heaven and sent just for us.